1395-1441 Flemish Jan Van Eyck Locations Painter and illuminator, brother of Hubert van Eyck. According to a 16th-century Ghent tradition, represented by van Vaernewijck and Lucas d Heere, Jan trained with his brother Hubert. Pietro Summonte assertion (1524) that he began work as an illuminator is supported by the fine technique and small scale of most of Jan works, by manuscript precedents for certain of his motifs, and by his payment in 1439 for initials in a book (untraced) for Philip the Good, Duke of Burgundy. Jan is first documented in The Hague in August 1422 as an established artist with an assistant and the title of Master, working for John III, Count of Holland (John of Bavaria; reg 1419-25), who evidently discovered the artist while he was bishop (1389-1417) of the principality of Liege. Jan became the court official painter and was paid, with a second assistant when the work increased in 1423, continuously, probably until the count death in January 1425.  Related Paintings of Jan Van Eyck :. | Virgin Mary | Portrait of Cardinal Niccolo Albergati | Origins of the Portrait | Portrait of Margarete van Eyck | The Last Judgment |
Related Artists:
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.
Louis Buvelot
Swiss-born Australian Painter 1814-1888 was a Swiss-born landscape painter who emigrated to Australia in 1865 and influenced the Heidelberg School of painters. Buvelot was born in Morges, Vaud, Switzerland, second son of Francois Simeon Buvelot, postal official, and his wife Jeanne-Louise nee Heizer, a school teacher. Louis Buvelot worked under Marc-Louis Arland at Lausanne, and from around 1834 continued his studies at Paris with Camille Flers, a well-known landscape painter of the day. After a few months there he migrated to Bahia, Brazil where he worked on his uncle's coffee plantation. In October 1840 Buvelot moved to Rio de Janeiro and attracted the notice of the emperor Dom Pedro II, who bought some of his pictures and decorated him with the Order of the Rose. In November 1843 Buvelot married Marie-Felicite, nee Lalouette (born 1816). Buvelot returned to Switzerland in 1852 and in 1856 was awarded a silver medal for a picture exhibited at Berne.
Le Sidaner Henri
Ile Maurice 1862-Versailles,1939 was an impressionist painter born to a French family in Port Louis, Mauritius. In 1870 he and his family settled in Dunkirk. Le Sidaner received most of his tutelage from the Ecole des Beaux-Arts under the instruction of Alexandre Cabanel but later broke away due to artistic differences. He traveled extensively throughout France and also visited many cities around the globe such as London, New York, Venice and Paris as well as some small villages throughout Europe. Le Sidaner exhibited at the Salon, the Galeries Georges Petit in Paris and the Goupil Gallery in London. He lived in Gerberoy, France. Le Sidaner's work was referenced in Marcel Proust's novel In Search of Lost Time.